Sjukling och akutfall!!!
För mig började morgonen igår med att sitta en hel del på toaletten *ursäkta* p.g.a diarre och det var inte så värst nice...så småningom lugnade det sig och började övergå till frusenhet , kollade tempen och till svar fick jag ''Ingen feber''. Trots att jag var frusen trodde jag att det berodde på morgonens historia och att det skulle gå över och dagen löpte på.
Strax efter barnen kom hem kände jag att det gjorde ondare och ondare av att ha minstingen i famnen och när jag tog på mig själv *misstolka inte* så gjorde det fruktansvärt ont , svagare och svagare blev jag och priset av synen på mig från barnen var orolighet.
Fick försöka komma upp med minstingen i sängen och bäddat ner mig , men det var hemskt som jag frös. Sonen hade ringt mannen också som fick försöka ta sig hemåt för minstingens skull.
När mannen kom hem hade jag 39 graders feber , fick lite mat , men kunde inte äta upp och sedan låg jag däckad resten av kvällen , mannen väckte mig lite efter 21 och då fick jag borstat tänderna m.m och gick till säng igen. Mannen som är supergoast tog natten med minstingen och det var nog bra för jag har varken hört eller vaknat när det var dags för matningen. Vilken smärta och i huden på det viset , det önskar jag ingen.
På morgonen idag har febern försvunnit och jag fryser dock inte på samma sätt , har inte ont i huden , men nu har det onda ändrat sig och sitter i kroppen på olika ställen istället. Mannen erbjöd sig att vara hemma , men nej han fick åka till jobb och jag får kämpa på. Han skulle stå på mässa idag och det ville jag inte att han skulle missa , visst om det var lika illa som igår för mig hade det varit en annan femma.
Jag brukar inte vara den som tycker synd om mig själv , men det måste jag nog erkänna att jag gjorde igår...
Bild från imorse då jag frös och hade 1 linne , 3 par joggingjackor , älsklingens mössa och vantar på mig och ja jag tyckte lite synd om mig då med *ynkling*
Skulle på Me & I party ikväll , men det får lätt ställas in , hade bara kostat en massa pengar och jag är inte överförtjust i deras sortiment ändå , var för trevlighetens skull *ler*
Kl. 9:35 ringde telefonen och jag såg att det var från skolan och i andra änden luren löd dotterns lärares röst. Blev tillsagd att det hänt en olycka med sonen och att alla lärarna var involverade *ingen stor skola* och att det behövdes åka in med sonen. Oj, vad har hänt????
Han hade på rasten sprungit in av misstag i stegen på skolans brandtrappa med huvudet och det blödde ordentligt och behövde troligtvis bli sytt...''Jag kommer'' sa jag och tror knappt minstingen hann reagera på allt , men snabbt var vi ute i bilen och kom iväg och OKEJ , jag erkänner att bilen fick rastas lite *orolig mamma*
När jag kom fram hade de lyckats få stopp på blödningen och plåstrat om , men mamsen var tvungen att ta en titt för att bedöma om vi behövde åka eller inte , men jo det behövde vi. Körde till vår vårdcentral för bedömning och det var på håret för att bli sytt , men de rakade bort håret runt om och stripsade om det istället och sa till oss att ha koll på honom. Nu gäller lugn och ro för sonen...
så här ser det ut efter hans omplåstring och vi har kommit hem...
En orolig lillasyster har också kommit hem nu och kan lugna ner sig...
Detta var ett äventyr för mig och jag var tvungen att sätta mig ner x - antal gånger då jag inte mådde bra när sköterskan tog hand om sonen.
Minstingen gjorde också en present till mig när vi var där *stinkbomb*
Vi lär ha en ganska lugn , förhoppningsvis resterande dag med väntan på älskling/pappsen...saknar honom jättemycket och längtar till helgen då vi har all tid tillsammans *love*
//Sjukstugan
Strax efter barnen kom hem kände jag att det gjorde ondare och ondare av att ha minstingen i famnen och när jag tog på mig själv *misstolka inte* så gjorde det fruktansvärt ont , svagare och svagare blev jag och priset av synen på mig från barnen var orolighet.
Fick försöka komma upp med minstingen i sängen och bäddat ner mig , men det var hemskt som jag frös. Sonen hade ringt mannen också som fick försöka ta sig hemåt för minstingens skull.
När mannen kom hem hade jag 39 graders feber , fick lite mat , men kunde inte äta upp och sedan låg jag däckad resten av kvällen , mannen väckte mig lite efter 21 och då fick jag borstat tänderna m.m och gick till säng igen. Mannen som är supergoast tog natten med minstingen och det var nog bra för jag har varken hört eller vaknat när det var dags för matningen. Vilken smärta och i huden på det viset , det önskar jag ingen.
På morgonen idag har febern försvunnit och jag fryser dock inte på samma sätt , har inte ont i huden , men nu har det onda ändrat sig och sitter i kroppen på olika ställen istället. Mannen erbjöd sig att vara hemma , men nej han fick åka till jobb och jag får kämpa på. Han skulle stå på mässa idag och det ville jag inte att han skulle missa , visst om det var lika illa som igår för mig hade det varit en annan femma.
Jag brukar inte vara den som tycker synd om mig själv , men det måste jag nog erkänna att jag gjorde igår...
Bild från imorse då jag frös och hade 1 linne , 3 par joggingjackor , älsklingens mössa och vantar på mig och ja jag tyckte lite synd om mig då med *ynkling*
Skulle på Me & I party ikväll , men det får lätt ställas in , hade bara kostat en massa pengar och jag är inte överförtjust i deras sortiment ändå , var för trevlighetens skull *ler*
Kl. 9:35 ringde telefonen och jag såg att det var från skolan och i andra änden luren löd dotterns lärares röst. Blev tillsagd att det hänt en olycka med sonen och att alla lärarna var involverade *ingen stor skola* och att det behövdes åka in med sonen. Oj, vad har hänt????
Han hade på rasten sprungit in av misstag i stegen på skolans brandtrappa med huvudet och det blödde ordentligt och behövde troligtvis bli sytt...''Jag kommer'' sa jag och tror knappt minstingen hann reagera på allt , men snabbt var vi ute i bilen och kom iväg och OKEJ , jag erkänner att bilen fick rastas lite *orolig mamma*
När jag kom fram hade de lyckats få stopp på blödningen och plåstrat om , men mamsen var tvungen att ta en titt för att bedöma om vi behövde åka eller inte , men jo det behövde vi. Körde till vår vårdcentral för bedömning och det var på håret för att bli sytt , men de rakade bort håret runt om och stripsade om det istället och sa till oss att ha koll på honom. Nu gäller lugn och ro för sonen...
så här ser det ut efter hans omplåstring och vi har kommit hem...
En orolig lillasyster har också kommit hem nu och kan lugna ner sig...
Detta var ett äventyr för mig och jag var tvungen att sätta mig ner x - antal gånger då jag inte mådde bra när sköterskan tog hand om sonen.
Minstingen gjorde också en present till mig när vi var där *stinkbomb*
Vi lär ha en ganska lugn , förhoppningsvis resterande dag med väntan på älskling/pappsen...saknar honom jättemycket och längtar till helgen då vi har all tid tillsammans *love*
//Sjukstugan
