Tre år senare..
Heeeej bloggen
Long time no see..
Nu är det tre år sedan lite drygt som vi både skrev och hämtade ut vår privatleasade Renault. Mycket har hänt sedan dess med bland annat flytt till hus i Staffanstorp och ett gäng nya bilar har tillkommit i familjen, vi har för närvarande fyra bilar vilket är högst temporärt eftersom Renaulten ska återlämnas och vår slitvarg V40´n blev krockad på inre ringvägen och väntar nu på att lösas in av försäkringsbolaget...
Det här inlägget är dock tänkt att fokusera på vår privatleasing och vad vi nu i efterhand känner kring det.
Så hur gick det då med tanken att en privatleasad bil skulle täcka alla våra transportbehov?
Avtalet tillät en årlig körning av 1500 mil vilket i runda slängar blir 4 mil per dag alla dagar på året. När avtalet skrevs så bodde vi och arbetade i Malmö på samma arbetsplats vill jag minnas därav att vi skulle klara oss med en bil, körningen till och från arbetet var 2 mil om dagen och då hade vi alltså 2 mil tillgodo per arbetsdag plus helgmilen på fritiden - så långt går ekvationen ihop.
En resa till Ullared satte dock ekvationen i gungning och vi hamnade snabbt 40-50 mil back, när vi sedan "plötsligt" insåg att det blir sommar och semester detta året också då insåg vi att det här blir inte så lätt som det var tänkt. Vi toppar dessutom denna negativa milspiral med att hustrun var timanställd och skulle fortsätta jobba undertiden som jag och barnen skulle ha semester - vem skulle ha bilen? Ska jag köra hustrun till jobbet och hämta henne efteråt för att kunna göra små utflykter med barnen? Detta förutsätter då fyra mil om dagen till och från arbetet + utflykt = minus på milen...
Det krävs ingen Einstein att räkna ut att vi var på hal is och något behövde göras för att rädda semestern och idén om en sommarbil föddes, den skulle vara billig så vi kunde köpa den kontant.
Kombinationen billig och bil är väl ganska lätt att hitta men lägg till ordet bra också så blir det mycket svårare men den som söker han finner och vårt fynd var en Volvo V40 från 2001 med ca 16000 mil på mätaren och nyligen bytt kamrem för den rimliga summan av 13000:- ett klipp tänkte vi och slog till. Säljaren bjöd mig på whisky undertiden som vi skrev papper (hustrun som körde) och bara detta kändes som en vinst :)
Men sedan dess har vi kostat på detta "klipp" följande
Nytt avgassystem för 7000:
Bromsok bak på båda sidor 7000:-
Generatorrem, spännhjul och frihjul 3500:-
Service med olja och filter 2500:-
Nya svindyra åretruntdäck + hjulinställning 8000:-
Fjäder bak 2000:-
Lägger vi då ihop alla kostnader för att hålla "sommarbilen" rullande så landar vi på 43000:- inklusive köpeskilling och då förstår man att det inte längre blev en sommarbil, den var här för att stanna!
Varför drar jag då upp detta i ett inlägg som handlar om privatleasing? Jo, om det inte vore för milbegränsningen så hade det aldrig blivit aktuellt med extrabil och därför tyckte jag att det skulle vara med.
Det ska dock sägas att vi senare ändå behövde två bilar eftersom vi började arbeta på olika arbetsplatser så problemet med ytterligare bil hade i alla fall blivit aktuellt så småningom. I och med köpet av Volvon och de pengar vi la på reparationer så var det den som rullade mest och Renaulten sparade på milen, så pass mycket att vi nu nästan tre år senare har kört knappt hälften av den tillåtna körsträckan vilket innebär att vi inte har nyttjat det som vi har betalt för. Privatleasing är ett sätt att kunna hämta ut en ny bil utan att behöva eller om man inte har någon kontantinsats, men man ska vara medveten om att det kostar därefter och det har sina begränsningar, vi har under dessa 3 år betalt 108000:- för en bil som vi inte har något andrahandsvärde i utan det tillfaller bilhandlaren.
Nu i efterhand så kan vi säga att om man kan så bör man köpa för då får man behålla värdet själv vid försäljning eller inbyte. Fördelen med leasing är dock att det inte tillkommer några extra kostnader eftersom service ingår i avtalet men sannolikheten att något allvarligt händer en så pass ny bil och att det inte skulle täckas av nybilsgarantin är liten.
Vårt råd till andra är köp om ni kan - leasa helst inte
Long time no see..
Nu är det tre år sedan lite drygt som vi både skrev och hämtade ut vår privatleasade Renault. Mycket har hänt sedan dess med bland annat flytt till hus i Staffanstorp och ett gäng nya bilar har tillkommit i familjen, vi har för närvarande fyra bilar vilket är högst temporärt eftersom Renaulten ska återlämnas och vår slitvarg V40´n blev krockad på inre ringvägen och väntar nu på att lösas in av försäkringsbolaget...
Det här inlägget är dock tänkt att fokusera på vår privatleasing och vad vi nu i efterhand känner kring det.
Så hur gick det då med tanken att en privatleasad bil skulle täcka alla våra transportbehov?
Avtalet tillät en årlig körning av 1500 mil vilket i runda slängar blir 4 mil per dag alla dagar på året. När avtalet skrevs så bodde vi och arbetade i Malmö på samma arbetsplats vill jag minnas därav att vi skulle klara oss med en bil, körningen till och från arbetet var 2 mil om dagen och då hade vi alltså 2 mil tillgodo per arbetsdag plus helgmilen på fritiden - så långt går ekvationen ihop.
En resa till Ullared satte dock ekvationen i gungning och vi hamnade snabbt 40-50 mil back, när vi sedan "plötsligt" insåg att det blir sommar och semester detta året också då insåg vi att det här blir inte så lätt som det var tänkt. Vi toppar dessutom denna negativa milspiral med att hustrun var timanställd och skulle fortsätta jobba undertiden som jag och barnen skulle ha semester - vem skulle ha bilen? Ska jag köra hustrun till jobbet och hämta henne efteråt för att kunna göra små utflykter med barnen? Detta förutsätter då fyra mil om dagen till och från arbetet + utflykt = minus på milen...
Det krävs ingen Einstein att räkna ut att vi var på hal is och något behövde göras för att rädda semestern och idén om en sommarbil föddes, den skulle vara billig så vi kunde köpa den kontant.
Kombinationen billig och bil är väl ganska lätt att hitta men lägg till ordet bra också så blir det mycket svårare men den som söker han finner och vårt fynd var en Volvo V40 från 2001 med ca 16000 mil på mätaren och nyligen bytt kamrem för den rimliga summan av 13000:- ett klipp tänkte vi och slog till. Säljaren bjöd mig på whisky undertiden som vi skrev papper (hustrun som körde) och bara detta kändes som en vinst :)
Men sedan dess har vi kostat på detta "klipp" följande
Nytt avgassystem för 7000:
Bromsok bak på båda sidor 7000:-
Generatorrem, spännhjul och frihjul 3500:-
Service med olja och filter 2500:-
Nya svindyra åretruntdäck + hjulinställning 8000:-
Fjäder bak 2000:-
Lägger vi då ihop alla kostnader för att hålla "sommarbilen" rullande så landar vi på 43000:- inklusive köpeskilling och då förstår man att det inte längre blev en sommarbil, den var här för att stanna!
Varför drar jag då upp detta i ett inlägg som handlar om privatleasing? Jo, om det inte vore för milbegränsningen så hade det aldrig blivit aktuellt med extrabil och därför tyckte jag att det skulle vara med.
Det ska dock sägas att vi senare ändå behövde två bilar eftersom vi började arbeta på olika arbetsplatser så problemet med ytterligare bil hade i alla fall blivit aktuellt så småningom. I och med köpet av Volvon och de pengar vi la på reparationer så var det den som rullade mest och Renaulten sparade på milen, så pass mycket att vi nu nästan tre år senare har kört knappt hälften av den tillåtna körsträckan vilket innebär att vi inte har nyttjat det som vi har betalt för. Privatleasing är ett sätt att kunna hämta ut en ny bil utan att behöva eller om man inte har någon kontantinsats, men man ska vara medveten om att det kostar därefter och det har sina begränsningar, vi har under dessa 3 år betalt 108000:- för en bil som vi inte har något andrahandsvärde i utan det tillfaller bilhandlaren.
Nu i efterhand så kan vi säga att om man kan så bör man köpa för då får man behålla värdet själv vid försäljning eller inbyte. Fördelen med leasing är dock att det inte tillkommer några extra kostnader eftersom service ingår i avtalet men sannolikheten att något allvarligt händer en så pass ny bil och att det inte skulle täckas av nybilsgarantin är liten.
Vårt råd till andra är köp om ni kan - leasa helst inte
Lånad bild från Google... När vi kom dit , såg vi att hela parkeringen var smockad med bilar och där var flera bussar som stod där också...inte för att vara sån , men när vi närmade oss får jag nog erkänna att jag aldrig sett så många svarta människor på ett och samma ställe samtidigt , men vi valde att fortsätta och se om vi kunde hitta något annat lugnare ställe för denna gången. När vi körde vidare kom vi ut på småvägar och man fick se ett och annat , men det var inte riktigt lyckat att hitta något ställe där vi kunde mysa och grilla som vi tänkt oss... Efter en stund blev minstingen väldigt gnällig och vi trodde att det var hunger , så vi fiskade fram lite kex till för stunden , men han ville inte ha dem och blev mer orolig och vi fick oss en överraskning , då han en halv minut senare började kräkas *what* från ingenstans? Vi fick stanna vid vägkanten och han kräktes lite till innan vi lyckades få ut honom ur bilen och få försökt få rent i hans stol och byta kläder på honom *tack gode gud för våtservetter*...familjen tappade stinget till vår utflykt och valde att bege oss hemåt igen och mer kräk kom inte och han piggnade till och blev sig själv igen , dock var man försiktig...hemma igen var vi lite nervösa för att bli smittade , så jag och mannen tog whiskeyshot *uuuuurrrrrk* Till slut blev det bra och vi fick hamburgare , fast hemma istället , men visst vi fick ett äventyr trots allt *hihi* På kvällen hade vi mys :)
